detta är på allvar, detta är starkt

Då och då snubblar man över en sådan här bok, och det är de tillfällena som ger livet dess sanna krydda.

Marcus Birros tredje roman Landet Utanför handlar om ett annat Sverige, ett Sverige befolkat av osynliga människor. När bokens huvudperson. en man i trettioårsåldern endast kallad X, får beskedet att han drabbats av en obotlig reumatisk sjukdom slussas han sakta in i det där landet utanför, ett land bestående av tabletter, ständig smärta och socialbidrag. X förvandlas till en belastning, han tvingas se sig själv reduceras till en kugge i det drev av förnedring som vi envisas med att kalla vart sociala skyddsnät, trots att den välfärdsstat som för länge sedan utarbetade just detta nät sedan länge brakat samman.

Men när X träffar Hannah, en människa som på många sätt är lika vilse som han, börjar han för första gången skönja konturerna av någonting annat, ett annat liv bortom bassängövningar och självförakt. Kärlekshistorien mellan X och Hannah är svidande vackert skildrad, och ekar ibland faktiskt av den dömda
kärlek som porträtterades i Birros debutroman Alla Djävulska Främlingar från 1 999.

Men med Landet Utanför tar Marcus Birro ett rejält kliv upp på skalan, både vad gäller ambitionen och resultatet. Jag skulle till och med vilja påstå att han kliver rakt in i den svenska litteraturens elitserie, och eftersom jag älskar att blanda ihop mina sportmetaforer skulle jag rentav vilja säga att han drar på sig den gula ledartröjan.
 
Det här är en roman som skiljer agnarna från vetet, för att använda ett slitet uttryck. Nästan vem som helst kan svänga ihop en stockholmsk krogskidring som stinker av kokain, sex och Per Hagman, men för att slita hjärtat ur kroppen på läsaren på det sätt som Landet Utanför gör krävs det en talang utöver det vanliga.

Jag bryr mig om X, framför mina läsande ögon förvandlas han till en riktig människa, en människa med fel och brister som alla andra, vars själ har härbärgerat allt för mycket allt för länge, Och Hannah, som jag ena sekunden förstår fullständigt, för att nästa stund hata henne medan ilska som bara kan uppbringas av en bokläsare som råkar på en karaktär han eller hon han eller hon inte blir klok på. Och tycker du att allt det här låter väldigt tungsint, så kan jag lugnande meddela att en underbar svart humor flyter längs hela historien, och den fantastiska känslan av att skratta på märkliga ställen infinner sig titt som tätt.

Men egentligen bryr jag mig ju inte om varför du läser den här boken, bara du gör det. Landet Utanför är Ian Curtis och Baudelaire, den är Sisters of Mercy som grovhånglar med den bästa Thåström-låt du någonsin hört. Jag tänker givetvis läsa om den omgående.

Johan Ring
SOOM nummer sex 2004

tillbaka