marcus birro vågar satsa

På måndag gästar Marcus Birro Linköping. I bokform föreligger hans ”43 dikter”. Jan Karlsson har läst dem.

Det finns fortfarande ett ungt och argt drag hos Marcus Birro, en tendens att älta oförrätter, kritisera kritikerna och göra upp räkningen med en oförstående och fientlig omvärld. Därvid kan han påminna om Strindberg.

Prousts anda
Men följeslagaren framför andra i dessa 43 dikter är Marcel Proust, i vars anda Birro söker bli ”den långsamma människan” och utan fruktan finna en plats och ett betraktelsesätt ”utanför tiden”. Det har blivit en poesi överlag fylld av vemod och melankoli. Av årens gång och jagets förvandlingar.

Marcus Birro är på stämningsfull spaning efter vänner som flytt och morgnar som grytt. Lite Venedig, mycket Göteborg, med noggrant angivna adresser och detaljer. Det konkreta får dikten att andas och utveckla melankolins konturer.

Det är tillgängligt eller, för att tala nutidssvenska, användarvänligt. Men sällan slött och förstrött. Enkelt, jo, fast knappast förenklat. Förhållandet till minnena, och förlusterna, är passionerat.

Oskuld och mognad
Dikten kommer från samhället och hjärtat, inte från språklaboratoriet. Klangen finns där, som hos Göran Greider, klangen plus kombinationen av oskuld och mognad. Modet att avstå kotteriers estetik och våga satsa. Det är bra.

Marcus Birro gästar Linköpings stadsbibliotek med föreläsningen ”Ord som makt och tröst” måndag 30 oktober kl 18.

Jan Karlsson
Östgöra Correspondenten 2006-10-26

tillbaka