birros bästa bok

Den som vill ha inspiration för att komma igång med, eller få en vitamininjektion i sitt redan pågående skrivande, uppmanas härmed, väligt med bestämt, att läsa Marcus Birros Dikthandbok. Det är 140 lika välskrivna som lättsmälta sidor i vilka författaren ingjuter gott mod hos läsaren. Marcus Birro är uppriktig och befriande kompromisslös. Han berättar om sin uppväxt, hur illa han anser sig ha blivit behandlad av lärare, arbetsförmedlare, socialsekreterare och tillfälliga arbetsgivare. han skriver därför att han måste säger han, därför att han inte kan något annat, inte vill något annat. Han skriver för att han drivs av en revanschlusta, för att han vill visa den oförstående vuxenvärlden att han duger, att han finns till och att hans tankar är angelägna.

Hjältarna är August Strindberg, Marcel Proust, Stig Dagerman, Karin Boye, Bruno K. Öijer, Ulf Lundell, Joakim Thåström med flera med flera. Ungefär de samma som jag själv har. Underdogs och rebeller i sin respektive tid.

Marcus Birro låter läsaren förstå att det gäller att strunta i konventionerna, i vad alla andra säger; det enda som är rätt och riktigt kan man bara veta själv. Detta är bokens budskap och, om vi ska dra det till sin spets, också livets.

Jag är glad att Marcus Birro skrivit den här boken. Det är en omskakande läsning som i all sitt koncentrat sammanfattar det han försökt skriva tidigare, utan att riktigt lyckas. Jag anser inte att han är någon större romanförfattare, men att han hela tiden burit på något annat som varit tilltalande. Ett oformulerat uppror. Genom denna dikthandbok har Marcus Birro nu formulerat detta uppror. Nämligen ungefär: Tänk själv och gör det du vill, alla andra har fel.

Conny Hultgren
Folket i bild/Kulturfront 2003-12-11

tillbaka