birro överraskar med nya starka dikter

Inför sin återkomst till poesin har Marcus Birro deklarerat att poesin ska handla om "att våga och vilja beröra. Språkliga experiment får andra ägna sig åt. Man ska inte behöva sitta med lexikon för att bli drabbad."

Marcus Birros nya dikter är i hög grad berörande. Jag gillar dem, kort sagt, de skaparnärvarokänsla och eggar fantasin.

Men visst är det väl "språkliga experiment"? I den meningen, nämligen, att poeten sätter sitt språk på spel - och lyckas ofta väl. Han borttas en del med "konstnärsmyten", kanske därmed också mediabilden av poeten själv. ("Det står någon bakom mig när jag skriver".)

Här finns självbiografiska snapshots som kan verka privata men som också inspirerat till träffsäkra iakttagelser. "Som när man nickar med i ett samtal man inte hört / eftersom man haft sitt ansikte vänt åt ett annat håll, / en annan tid". Och om inte experimentell, så ändå lockande gåtfullt sluten blir Birros poesi i dikter som "Förbjudet att luta sig in" som handlar om inneslutenheten i en lägenhet med titthål på dörren.

En dikt vänder sig till dem som skriver i lönndom och avslutas med orden "Den folkliga konsten är en drake / som vaknat". Jo, vi vet att Birro intresserar sig för det skrivande som äger rum bortanför förlagens och kultursidornas uppmärksamhet. Men hans egen dikt är en korsbefruktning av det omedelbara tilltalet och mer eller midnre tydliga referenser till den stora modernistiska traditionen.

Dikterna är rika på metaforer. I "Bröder" alluderar han på en Tranströmerdikt med orden "Vi var en strömbrytare för hela landet" och de gondoler som i en annan dikt slussar ut döda från lagunens botten anspelar på lika tydligt på Tranströmers Sorgegondolen.

Det finns en riktigt underbar dikt med titeln "Sommarnatt" som kunde vara skriven av den amerikanska poeten Mark Strand. Och trots Birros deklaration måste jag kolla i lexikon för att bli riktigt säker på att den som levde mellan 1871 och 1922 och som åkallas i två fina dikter torde vara ingen mindre än Marcel Proust.

Sin tillhörighet till den modernistiska traditionen demonstrerar för övrigt Birro genom att inledningsvis cutera Pär lagerkvist, Louis-Ferdinand Céline och Proust. Och han skriver en vredgad dikt om Dan Andersson, som inte fick rättmätigt erkännande i livet.

Om Birros experimentella projekt går ut på att skapa ett sammanhang mellan det folkliga och det så kallade högkulturella har han all min sympati. Och som sagt, hans nya dikter gillar skarpt.

Bengt Emil Johnson
Dala-Demokraten 2006-12-14

tillbaka till startsida
tillbaka till böcker