Vaknade in och ut igårmorse.

 Kroppen förvriden. Ont i själen. Sorgsen, nästan nedbruten. Det gick några timmar. Jag drack kaffe, tog en promenad. Tränade lite.

Sedan kom det en svart fågel och satte sig på axeln. 26 Maj 2006, tidigt på morgonen, föddes Dante på ett sjukhus i Finland. Han dog när man klippte navelsträngen.

Vi åkte bil till Linköping igår för ännu ett i den långa raden av hörseltest på Milo. Nu verkar det som om han hör ordentligt och bra på båda öronen. Sympatisk läkare och sköterska guidade oss igenom den märkliga undersökningen, elektroder på Milo, och vi tysta i ett ljudisolerat litet rum längst in och längst bort i en korridor.

Idag är det grått och jag antar att det är sommaren som är här.

Mår fortfarande inte bra. Men arbetar trots allt, skriver, tränar, äter, pratar med folk. Jag gör allt för att inte dörren till källaren ska gå igen. Hatar att sitta där nere i mörkret med fötterna på fönsterblecket. Hatar när ljusglipan blir mindre och mindre, folks skratt från gatan, allt mer avlägset.