Karlskrona är en vacker stad.

Torget ser ut som torg gör i små italienska städer. Det är lätt att tänka sig hettan en söndagseftermiddag i juli när solen bränner hål i gatstenen, när sista glasskiosken stängt för dagen, när paren sitter i skuggan under sina äppelträd, och de ensamma planerar in meningslösa promenader för att få tiden att gå.

Sista giget gick helt okej. Det var lite glesare med folk, inte fullsatt igår, men Il grande capitano, Henrik Rydström från Kalmar var där och styrde upp. Hoppas Kalmar FF vinner allsvenskan. Gillar Rydström.

Tack till alla som kom och lyssnade under veckan. Tack till Anna, Idde, Pekka och Svante. Får ni chansen att gå och lyssna på Anna och Idde så ta den.

Jag hoppas turbulensen med Tv4000 mobbaren kan få bli ett avstamp mot en ny medial inriktning, en ny dagordning. På riktigt.

Minns när Idol startade. Då var själva elakheterna i centrum. Då frossade man i att se medelmåttor bli verbalt avrättade. Allt det där accelererade. Allting blev hela tiden värre.

Nu har vi kommit till vägs ände. Vi är omgivna av återvändsgränder. Det finns ingen annan sida att kasta över repet till. Vi har druckit den där svarta, hemska bägaren i botten.

Vi fick en sorts utväxt på nöjeskroppen, människor som gjorde sig ett namn och pengar på att så elakt som möjligt ta heder och ära av folk. Det gick till och med så långt att mobbarna blev förebilder. Människor vars enda bedrift i livet är att de tycker om att göra andra människor illa, fick löpsedlar och mittuppslag.

Det kan aldrig vara okej. Det är ju fullständigt förvridet.

Jag har alltid försökt vara en gerillarörelse mot denna människovidriga cynsim. Sparkandet av Tv 400 mobbaren är ett steg i rätt riktning. Det är ett återupprättande för ungdomarna i Idol. Det är ett återupprättande för mig som blev kallad för judehatare.

Jag hoppas något gott kan komma ur allt det här. Jag hoppas att alla inser att media är en enorm kraftcentral och att den bör användas till något gott; solidaritet, värdighet, heder, drömmar, glädje, beröring, innerlighet, tolerans.

Tv 4 har snart sin noll rasism vecka. Man jobbar aktivt mot mobbning. Att i det läget låta landets värsta mobbare härja fritt fungerar naturligtvis inte.

Medias ansvar är enormt. Om man envisas med att lyfta fram cynismen, elakheterna, det sataniska leende, till någon form av allmänt rådande hållning kommer människor ta efter.

Det är helt vansinnigt att elakhet premieras.

Jag har svårt att tänka mig något mer stinkande, något surare och ovärdigare än att ägna sina dagar åt att förfölja och trakassera unga människor med stora drömmar.

Min förhoppning är att det som hänt senaste dagarna kanske kan få en diskussion om vilka mänskliga och värdighets gränser man bör ha i ett mediaklimat.

Jag hoppas det här är en vändpunkt. Vi behöver inte mer elakhet eller cynsim. Vi behöver få känna oss sedda, älskade, tröstade. Vi behöver mer av innerlighet och värme.

Låt oss sätta en medial punkt här och gå vidare.