Har äntligen skaffat ny mobiltelefon och med den tar Jonna den här bilden som jag tycker blev riktigt fin.

Blev av med en del svart packning i Karlavagnen igår.

 Korpen flög iväg, lämnade min axel.

Det är fantastiskt att skrivandet kan vara som en helig formel, en nyckel till ett bättre mående.

Man formulerar sig i ord, sätter form på trollen, och de tar gestalt och blir riktigt otäcka för några minuter innan de spricker i ljuset, smulas sönder, upplöses i vitt, meningslöst damm.

Skrivandet är en helig nyckel till allting.

Jag är så lycklig att jag har det här jobbet.

Jag hade inte varit vid liv annars.

Mår fortfarande som en droppe mörker. 

Lite läskigt att inte veta varifrån denna märkliga nedstämdhet härstammar. Den är liksom bara där, som en bakterie, ett virus, en benbrott, en tystnad.

Releasefesten för Imperietboxen Silver, Guld Och Misär, är framflyttat en dag.

Den 11 juni på Strand, vid Hornstull i Stockholm står Florence Valentin på scen tillsammans med gästartister.

Kom dit och käka en salt pinne, drick en öl eller en flaska vatten, och lyssna på bra musik från både igår och idag.

Jag har alltså skrivit boken som medföljer denna box. Bilderna till den boken är verkligen helt fantastiska.

Det lovar att bli en fin kväll.

Visst hade Bryan Adams en låt som hette Cloud number 9?

Eller HAR, för han lever förhoppningsvis.

Vet inte riktigt hur en sådan lista går till, men jag är tydligen med på den.

Sittandes på moln nummer nio.

http://www.resume.se/nyheter/2009/05/27/josefsson-satter-sveriges-/

Vaknade in och ut igårmorse.

 Kroppen förvriden. Ont i själen. Sorgsen, nästan nedbruten. Det gick några timmar. Jag drack kaffe, tog en promenad. Tränade lite.

Sedan kom det en svart fågel och satte sig på axeln. 26 Maj 2006, tidigt på morgonen, föddes Dante på ett sjukhus i Finland. Han dog när man klippte navelsträngen.

Vi åkte bil till Linköping igår för ännu ett i den långa raden av hörseltest på Milo. Nu verkar det som om han hör ordentligt och bra på båda öronen. Sympatisk läkare och sköterska guidade oss igenom den märkliga undersökningen, elektroder på Milo, och vi tysta i ett ljudisolerat litet rum längst in och längst bort i en korridor.

Idag är det grått och jag antar att det är sommaren som är här.

Mår fortfarande inte bra. Men arbetar trots allt, skriver, tränar, äter, pratar med folk. Jag gör allt för att inte dörren till källaren ska gå igen. Hatar att sitta där nere i mörkret med fötterna på fönsterblecket. Hatar när ljusglipan blir mindre och mindre, folks skratt från gatan, allt mer avlägset.

I början av min ny kommande roman går snubben det handlar om in på Myrorna i Norrköping och köper en svart kostym. Tung kostym. Rejäl.

Det gjorde jag också idag. Två hundra spänn för en snygg, svart, tung, gammal väldoftande kostym. Jag behöver gå ner något kilo för att komma in i byxorna.

Det ska vi lösa.Jag har nämligen stuvat om i mitt träningsschema också. Att jobba tio minuter på löpbandet var tusen gånger jobbigare än att cykla 40 minuter. Hela träningschemat är utbytt och jag är trött som en apa och har ont överallt.

Det är gott att leva.

Milo somnade nyss på min axel och jag gör lite mat, Jonna är ute och fikar.

 Det har varit en varm dag och jag gillar min skugga. Den är smal och snygg, min skugga. När jag går där och lyssnar på Wasteland med The Mission trivs jag att se på min skugga bakom mina solglasögon.

Skyltfönster och speglar är det värre med.

Grande Paolo Maldini.

Så mycket mer än fotboll. Så oändligt mycket mer än bara fotboll.

Tack för allt: http://www.fotbollsexpressen.se/Nyheter/1.1580582/birro-jag-ar-inte-ensam-om-att-grata

Somnade innan ett igår.

Klockan 0000 slutar Karlavagnen och klockan 0037 släcker jag lampan.

I dag vaknar jag upp det här öppnade fönstret, denna fina vy: http://www.thecritics.se/2009/05/marcus-birro-grande-birro/

Kunde inte låta bli att bjuda på den.

I dag har jag en lång artikel om säsongen i serie A  i Expressen. Den blev fin tycker jag. Köp gärna tidningen för fina bilder, annars läs texten här: http://www.fotbollsexpressen.se/Internationell%2Bfotboll/1.1579642/italiensk-fotboll-en-seg-patient

A black Maria in your eyes….

Varje generation hävdar sin egen förträfflighet.

Vi som var unga i början av nittiotalet fick Ian och Bert i riksdagen. Vi fick trummaskin och rökmaskin, Astrakan päroncider och Aussie White. Vi fick kall glögg och tolvsträngade gitrarrer.

Vi fick rockband med korta namn som Ride, Easy, och band med långa namn som The Jesus and Mary Chain och The Sisters Of Mercy.

Vi fick alkoläsk och Sort Guld. Hade vi tur fick vi socialbidrag och elefantöl.

 Vi hade The Smiths, The Sundays, Just D. Vi fick Nirvana. Vi fick Cobain.

Bodde vi i Göteborg fick vi svartklubbarna. Jävlar vad vi fick svartklubbarna! Och Magasinet.

Ni mjölkfegisar som är unga idag och tror ni kan festa som oss.

Ni är inte i närheten.

Förrän.

Ni lyssnar på den här innan ni går ut, i lurarna på väg till krogen, och på efterfesten.

http://www.youtube.com/watch?v=FuFLj7nsXdw