I dag kom granen till torget. Jag stod vid mitt fönster med en kopp kaffe och såg tjocka män åka upp och ner för en lift och smycka granen med lampor och glitter. Jag stod länge vid fönstret. Jag åldrades i smyg.

Den står där nu, i den svarta vinden och lyser bland de tomma, mörka bilarna. Det är snart jul men nästan vår ute. Jag såg som i syne mina framtida barn springa runt den där granen. Det fanns tröst i den bilden, trots allt. Jag går fan rakryggad genom den här vintern, möter folks blick, håller huvudet högt. Det var länge sedan. Jag ska skriva mig till den enda plats där inga fientliga fingrar kan nå mig.

Jag släpper fram en annan bloggare, Purgatid, och hans inlägg i debatten. Jag kommer fortsättningsvis envisas med att skriva mina egna inlägg, men den här gången kunde jag inte låta bli…Allt här nedan är alltså signerat Purgatid.(ja, jag har bett om lov…) Inlägget är en aning kortat från hur det såg ut i original. Men jag har inte lagt till något.

Varsågoda:

På det hela taget är bilden som vissa motståndare till Manifestet målar upp inte speciellt verklighetsförankrad. Vi betalar inte enorma summor för de bidrag som delas ut. Staten dikterar inte vilken konst som får produceras. Däremot avgör den vilken konst som samhället skall bidra till.

Kanske måste man ändra det. Kanske behövs det ett annat system. Men vilket system som skall användas är inte vad Manifestet debatterar. Det debatterar inte ens om det skall finnas ett system.

Däremot debatterar det mot en utveckling i samhället, där det kommersiella tar överhanden. Inte för att Manifestet har något emot marknadskrafter, utan för att den Svenska befolkningen riskerar att bli andefattig utan någon variation på det kommersiella.

Jo, den risken finns faktiskt. Det är helt sant som nyliberaler med flera hävdar, att alternativ konst KAN produceras utan bidrag. Det helr riktigt att det KAN skapas ett behov av något bättre och något större, helt av sig självt.

Men ställ er i stället frågan; är det vad som hänt? Är det den utvecklingen vi har haft? Har Sverige blivit större kulturellt? Om man bortser från den Konst som skapats då konstnären fått bidrag, har Sverige vuxit konstmässigt?

Och ännu viktigare; kommer vi växa konstmässigt om bara den kommersiella konsten finns att tillgå?

Manifestet tror inte det. Jag tror inte det.

För kommersiell konst måste alltid sälja.
Då producerar den också konst som säljer.

Om det finns ett behov hos befolkningen, att se alternativ konst, tankeväckande konst, då skapas också kommersiell konst som svar på det behovet. Men det behovet uppstår inte av sig självt.

Ingen som aldrig ätit en vaniljglass, kommer vara sugen på en vaniljglass under sommaren. Det säger sig självt

Och konsten är likadan. Om det Svenska folket bara känner till dokusåpor, deckare och amerikanska actionfilmer, men inte alternativen, kommer det då finnas ett behov av alternativ konst? Nej… För man måste veta att det finns för att vilja ha det. Och kommer förlagen producera Konst som det inte finns en efterfrågan på?

Nä… För det finns inget att tjäna på det. Och då blir vi ofrånkomligen kvar med endast den kommersiella konsten. Den är helt okej, de flesta kan njuta av en actionrulle ibland. Men kan man njuta av bara det?

Kan man njuta av att äta bara makaroner hela sitt liv?

Jag tror inte det.

Och därför står jag bakom Manifestet. För det representerar viljan att det skall finnas mer. Det representerar tanken, att om samhället i sig självt slutar försöka berika sitt folk med fler saker. Alternativa saker. Då kommer det som återstår att vara den kommersiella konsten.

Och jag vill inte vara hänvisad till alternativ konst som är skapad i andra länder. Jag vill se vad som finns inuti andra Svenskar. Vad de skapar, vad de känner. Vad de frammanar på duken, på filmrullen, i boken.

… och kostnaden då?

Den är inte stor. Talar man bara om författarfonden, så handlar det om 6 öre per dag. Talar man om hela bidraget som samhället ger, så handlar det om en hundring i månaden. För den hundringen får man barnteatrar, dikter, böcker, pjäser, tankar, känslor, utbyte, sanningar, smärta, glädje, sorg och framför allt…

Något mer än den kommersiella konsten.

AV Purgatid

Frihetsbloggarna är för sköna…De slåss mot kulturmanifestet ( och ibland mot mig personligen känns det som) med sina frihetliga näbbar och klor…De slåss för rätten att SLIPPA välja…Brukade det inte vara tvärtom?  Det är som att slåss för att bara få ha en rätt att välja mellan på smörgåsbordet…Vad är det för frihet?

Kulturmanifestet syftar till att lägga en grund för att det ska finnas MER kultur att välja på, utan att något försvinner…Jag har svårt att se hur man kan vara emot det. Det står ingenstans något om att en del kultur är finare än annan. Tvärtom står det ” Vi undanber oss uppdelning i fin och fulkultur” Och “Kultur är allt, från Proust till Stephen King. Och allt därmellan.” Ändå envisas vissa att läsa det med Gud vet vilka ögon…De vill missförstå! Kultur är allt som berör således.

Kulturmanifestets syfte är att bredda kulturen, att kunna erbjuda fler alternativ, också sådana märkliga ting som poesi, kärleksromaner, fri teater, installationer, rockklubbar, ungdomsarrangemang..Listan kan göras längre. Utan allt detta blir kulturen fattigare. Det hela vittnar om en hemsk människosyn. Kulturen är livsviktig i ett modernt samhälle. Den definierar oss som människor, den skänker tröst, igenkänning och andlighet. Den är det enda vi kommer bli ihågkomna för. Kulturen är vårt arv in i framtiden. Vi skriver vårt brev till våra framtida släktingar. Kommer vi bara lämna deckare och Idol efter oss?….Det är vad det här handlar om. Grejen är att alla kan välja bort den där tunna diktsamlingen längst in, om de vill. De kan få läsa deckare och se på Idol hur mycket de vill. Det finns inget tvång eller snobbiga åsikter om vad som rätt och fel kultur. Men den där tunna diktsamlingen ska ha samma rätt att få finnas för oss som vill läsa den. Inga pengar i världen ska komma och styra framtidens kulturliv!

Kulturmanifestet finns bara till för att bredda och fördjupa kulturen, utan att ta bort något. Alla vinner på det. Och den summa skattepengar det kostar har vi fan i mig råd med. Fråga; Är den kultur som bär sig själv, som säljer, värd mer än den som inte gör det? (Och i förlängningen, är en bärande människa värd mer än en icke-bärande människa?)

Är Camilla Läckberg en bättre författare än Tomas Tranströmer för att hon säljer mer? Liberalerna viftar alltid med den där fanan. Det är bra för att det säljer. Är det alltid så? Och är alltid det som säljer mindre sämre? Ska Sverige bli det första landet i världen som klarar sig utan poesi och långa kärleksromaner? Ska Sverige bli det första landet i världen där kulturen skickas till pengarnas makt, som ett bångstyrigt barn till rektorn? Låt kulturen få vara en fredad zon.

Debatten fortsätter i SVT Argument tisdagen 5 december.

Läs och skriv på manifestet du också: http://www.namninsamling.com/kulturmanifestet

Det är min flickvän som får skruva ihop det vi köper på IKEA. Jag lovar att jag har försökt. Det går fan inte. Det är som i skolan, på matten, när man skulle börja räkna tal med bokstäver. “Va?” sade jag. “Vad fan är detta?”  ”Bokstäver. Vi ska räkna med dem.” sade läraren. “I helvete vi ska” svarade jag.

Jag får lust att invadera ett grannland, alternativt en närliggande världsdel, förslava varenda jävel bara genom att veckla upp bruksanivsningen.

Jag gör det jag är bäst på. Jag tar en dusch och går och lägger mig tidigt med mina böcker. Det blir Bukowski-biografi och en bok om Cosa Nostra. Jag hade en period 94 nån gång när jag gick klädd i kostymer och talade mig varm för maffian. Det gick över. Jag var ung. Det mesta går över med tid. Jag ska läsa ett tag. Sedan somnar jag och drömmer att jag är Fabio Grosso.

Fortfarande finns chansen att läsa och skriva under kulturmanifestet. För en framtida levande och mångsidig kultur! Läs Här: http://namninsamling.com/kulturmanifestet 

I morgon är en annan dag. Sweet Dreams.

Man har elegant lindansat längs avgrunden. Det var en baggis. Man har rasat med fylle-skallen rakt in i ett träd flera gånger. (Dessutom två gånger i samma träd…man är en idiot…) Man har vaknat upp i en ambulans. Man har nästan inte vaknat upp alls. Man har vaknat upp och ångrat det. Man har överlevt.

Den här gången är det värre. Parkeringen är proppfull med bilar fast det är onsdag lunch. När fan jobbar alla jävlar?

I början har man ryggen rak och man orkar faktiskt nicka med i flickvännens förslag. Man antecknar med en liten fjantig blyertspenna. Man är med. Man är som alla andra. Man står i dödens kö ihop med radhuseleganterna och barnfamiljerna och får sin bricka med köttbullar och man säger till sällskapet hur billigt det är. En mätt kund är en bra kund. Blodsockret rusar. Man blir trött. Man pissar på en toalett som stinker radhus-eleganters skit. Man har hälften kvar. Man är mycket trött. Man kommer på sig själv med att låtsas krypa omkring bland möbelfacken strax före kassorna med en Kalashnikov. Man lägger två doftljus i vagnen. Man beställer ett köksbord som man har, fast större. Familjen kommer till jul. Man är vuxen. Man är med.

Man köper krukväxter som kostar exakt samma som inne i stan men ändå säger man “Titta vad billigt.”  Man är en idiot. Man lägger upp märkligt formade paket på ett för smalt rullband och betalar för att få ett raserianfall inom två timmar när man kryper omkring i sina kalsonger och försöker få fason på de nya köksstolarna.

Fast tusen gånger hellre det här livet än det jag levde tidigare, på syltorna, i köket med en flaska eller framför teven med en avslagen starkbärs. Jag är vanligt folk jag också. Jag är lycklig mitt i förvirringen.

Författaren och programledaren i teve Daniel Sjölin ska sluta skriva romaner. Han har inte råd, säger han. (Fast det tror jag inte är riktigt sant….)Han vill hellre programleda programmet Babel i Svt. Jag har inte läst något av honom så jag vet inte hur han är som författare. Men han är säkert bra i teve. Fast det är i min bok ingen särskilt stor egenskap. Att “vara bra i teve” är lika dött som Adam. Peter Siepen är säkert också “bra i teve”. Han är ändå avskyvärd. Det finns många hemska människor som gör sig “bra i teve.”

Babel är ett konventionellt, snällt program som ganska tydligt går i strama ledband. Man vet ungefär vilka författare som talar om vilka saker, vem som lägger på huvudet på sned i vilket ögonblick och så där. Rätt fegt. Tycker därför det känns lite ynkligt (och trist) att ge upp sin författarbana för att synas i teve. Om det nu inte bara är ett smart marknadsgrepp. Något säger mig att Sjölin är duktig på sådant.

Sjölin gör ändå ett sympatiskt intryck i intervjun i dagens NT:

- Jag har insett att jag inte är min generations mest lysande författare, möjligen den mest ljussatte…

Självironi och humor är en bristvara hos dagens författare. Heder åt Sjölin.

Bara för att man är paranoid, så betyder inte det att de INTE är ute efter en… 

Eftersom Kulturnyheterna vägrar svara funderar jag på att sätta Linköpings egen Janne Josefsson på ärendet, Daniel Klaar på SR P4 Östergötland….Be honom gräva vidare…

Jag avskyr när kulturetablissemanget använder sig av tystnaden som maktmedel. Aftonbladets kultursida kör samma still. De hade varit modigare om de haft ballar nog att se en i ögonen och säga ” Vi tycker du är en odräglig pajas från helvetet! Kravla dig tillbaka dit med dina böcker, dina dikter och ditt manifest. Vi väljer systematiskt att skita i dig eftersom vi inte tycker du är något att ha.” Det hade jag respekterat. Som de håller på nu…Det håller inte i längden. För en dag är de borta och vi är kvar. Och vi glömmer inte.

För ett levande kulturliv; Läs och skriv under Kulturmanifestet! Här: http://www.namninsamling.com/kulturmanifestet

Det finns hopp när hon som länge funderat på att ta sitt liv går ner till butiken på hörnan för att köpa halstabletter mot den envetna förkylningen….

Några gånger varje dag tänker jag på Fabio Grosso och den där straffen mot Australien i VM, målet mot Tyskland en minut innan slutsignalen och den avgörande, fantastiska straffen mot Frankrike i VM-finalen. Jag blir varm och lycklig inombords. Det är en känsla snarlik kärlek.